Linnea

Tittade på filmen Marley & jag
Blev hårt gripen av denna film.

Sjukt vad den påminde om Aspen. =)
Han som snodde hela pitzzor, drack upp pappas snappsar, tog vår kykling malin i sina käftar (som var hel nerdrägglad efter haha) och vi fick bända upp käftarna och ta ut kyklingen.

Fångade en höna(som tyvärr dog) men han försökte bara fånga in den för vi försökte göra samma sak. Han försökte väl hjälpa till!
Jag sparkade han i sidan då för att han skulle släppa hönan, vilket jag ångrar djupt!! haft mycket ångest över det.

Han tog långa utflykter på egen hand, Alla på gatan hemma hjälpte till och letade en gång till och med.
Nisse på gatan hitta han i geggan i Emån, vilket var tur för han satt fast.

Han satt altid och vaktade när man var sjuk. Lämnade aldrig platsen brevid sängen!

Åt otroligt mycket, och slämmade otrilogt mycket, och luktade otroligt illa. haha!

Han lyssnade ALLTID!

Låg med framtassarna i kors, han såg väldigt klok ut. Och vred alltid på huvudet extremt mycket när man pratade med han. Som om han verkligen försökte förstå vad man sa.

Bytte bil 5 gånger på ett år för att Aspen växte så och att Chorro kom till familjen.

Kämpade med sjukdom,som ingen viste va det var för nån sjukdom, ända in till det sista.
 
Han är en hund som alltid kommer finnas i mitt hjärta, hoppas jag får träffa han igen! Om det går...